”Vi planerar en ny lansering av olaparib per år”
Susan Galbraith, chef för onkologi på Astrazenecas småmolekylenhet iMed, ser immunonkologi och DNA-reparation som starka trender inom utvecklingen av cancerläkemedel.
Forskning och utveckling , FoU, vid Astrazeneca är indelad i tre enheter: en med fokus på läkemedelsutveckling i sen fas samt två FoU-grupper. De utgörs av Medimmune, där fokus ligger på biologiska molekyler såsom antikroppar och antikroppskonjugat, och Innovative Medicines and Early Development, iMed, som arbetar med småmolekyler. Både inom Medimmune och iMed pågår mycket arbete inom immunonkologi.
- Immunonkologi är en stor trend inom branschen och det är ett område där vi anser att vi är i en ledande position. Astrazenecas främsta tillgångar är durvalumab, en anti-PDL1-antikropp, och tremelimumab, en anti-CTLA4-antikropp. Vi har också flera andra biologiska molekyler samt en stor portfölj av småmolekyler, vilket ger oss ett brett spektrum av kombinationsmöjligheter, säger Susan Galbraith, Senior Vice President och chef för onkologi vid iMed.
Susan Galbraith leder onkologigruppen på iMed. Den består av cirka 350 personer som arbetar i Storbritannien och i USA.
En av gruppens småmolekyler som siktar in sig mot immunonkologiska mekanismer är den RNA-baserade antisense-oligonukleotiden AZD9150. Den testas för tillfället i fas I/II i kombination med durvalumab.
- Vi har visat att AZD9150 kan minska antalet så kallade myeloid derived suppressor-celler i tumörer. De hindrar T-celler från immunsystemet från att attackera tumören och kan vara anledningen till att vissa cancerpatienter inte svarar på immunoterapi. Vi planerar nu att titta på AZD9150 i kombination med immunterapi i exempelvis huvud- och halscancer, säger Susan Galbraith.
Förutom immunonkologi är två andra viktiga områden i iMeds onkologipipeline tumörresistensmekanismer och reparation av DNA-skador.
- En av Astrazenecas styrkor är att vi har en stor portfölj som riktas mot många olika mekanismer i maskineriet för att reparera DNA-skador, inklusive PARP-hämning.
Poly-ADP-ribos-polymeraser , PARP, är en familj av proteiner som spelar en viktig roll i cellens DNA-reparation. Ett av resultaten från Astrazenecas arbete med PARP-hämmare är Lynparza, olaparib, som godkändes som behandling av BRCA-muterad äggstockscancer i både USA och EU förra året.
- Godkännandet av olaparib var mycket viktigt för oss, och vi planerar nu inför en ny lansering av olaparib per år mot olika indikationer, fram till år 2021, säger Susan Galbraith.
- Jag tror att området reparation av DNA-skada kommer att bli allt viktigare. Förutom olaparib består vår pipeline av en stor portfölj, med en Wee-1-hämmare i fas II-studier, en ATR-hämmare i fas I och en ATM-hämmare som kommer att starta fas I senare i år. Inget annat företag har en portfölj som kan jämföras med vår när det gäller DNA-reparation.
Två områden som Susan Galbraith tycker är intressanta, även om de inte täcks av hennes grupp, är cancermetabolism och epigenetik, där fokus läggs på det maskineri i cellerna som styr vilka gener som används och inte.
- För dessa områden har vi en mer opportunistisk strategi, där vi kontinuerligt tittar på data som kommer ut för att se om något intressant dyker upp. Om man försöker göra allt på egen hand så sprids ens fokus ut för tunt. Du måste ha en koncentrerad kunskap inom respektive område, vilket tvingar dig att välja, säger Susan Galbraith.
Hon tillägger att onkologigruppen kan ändra sina fokusområden om något intressant dyker upp. Samma sak gäller för gruppens fyra viktigaste sjukdomsområden: lungcancer, bröstcancer, äggstockscancer och hematologiska maligniteter.
- Vi går dit vetenskapen leder oss. För tio år sedan gjorde vi exempelvis ingenting inom immunonkologi och sedan vi skiftade fokus.
Ska vi förvänta oss fler samarbeten i framtiden?
- Ja! Inte ens de största läkemedelsföretagen kan göra allt på egen hand. Det uppkommer massor av innovationer i den akademiska världen liksom i bioteknikbolag och stora läkemedelsföretag, och vi utforskar kontinuerligt möjligheterna till intressanta samarbeten, affärer eller projekt som passar in i vår portfölj.
Ett område där Astrazeneca alltid ingår samarbeten är medföljande diagnostik, companion diagnostics.
- Cancer är en heterogen sjukdom och det är biologiskt orimligt att alla patienter kommer att svara på en behandling på samma sätt. Det är därför som companion diagnostics används i så gott som alla våra projekt. De blir också allt vanligare inom andra sjukdomsområden, säger Susan Galbraith.
- Vår strategi är att samarbeta med företag som har en lämplig diagnostik för våra projekt, och vi har flera samarbeten igång just nu.
Hon berättar vidare att utvecklingen av olaparib har tjänat mycket på companion diagnostics.
- Behandlingen utvärderades i en fas III-studie på patienter som drabbats av platinakänslig återkommande äggstockscancer, och vi såg att den verkliga nyttan främst konstaterades hos dem som hade en BRCA-mutation i sina tumörceller.
Finns det någon nackdel med companion diagnostics?
- Det kräver mer tid och ansträngning att utveckla behandlingar tillsammans med companion diagnostics. Dessutom krävs det att människor ändrar sina vanor om man ska få in testning av patienter i den kliniska vardagen, vilket kan vara svårt. Å andra sidan kan du öka chanserna att lyckas med dina kliniska prövningar om du vet vilka patienter du ska behandla, säger Susan Galbraith.
- I utvecklingen av vår läkemedelskandidat AZD9291 letade vi efter vilka mutationer som skulle dra mest nytta av behandlingen innan kliniska studier påbörjades. Det har varit den snabbaste läkemedelutvecklingen hittills. Vi påbörjade doseringen i en fas I-studie i mars 2013, och vi har redan skickat in en ansökan om godkännande.
Läs mer om Astrazeneca.