Patent inte alltid rätt väg
Varje år skickar svenska universitetsforskare in hundratals patentansökningar, varav en stor del inom life science. Men det är långt ifrån alla upptäckter som tjänas bäst av att patenteras och vid flera svenska lärosäten försöker rådgivarna numera få forskarna att vänta så länge som möjligt med att skydda sina forskningsrön.
Ett av de mer iögonfallande resultaten är att en liten grupp forskare dominerar stort när det gäller att patentera sina rön. Av de drygt 7 000 forskarna i genomgången stod 35 individer för hälften av de patenterade uppfinningarna. ”Få uppfinnare uppfinner mycket”, konstaterar Charlotta Dahlborg. Och även vad som händer sedan beror i viss mån på vem som står bakom patentet.
- Som ny vänder man sig ofta till universitetets stödenhet för kommersialisering, men de som redan har väletablerade nätverk och kontakter i näringslivet väljer ofta att starta företag på egen hand, lägga in patenten i ett tidigare avknoppningsbolag, eller ett existerande life science-bolag, säger Charlotta Dahlborg.
Av patenten tagna av KI-forskare ägdes sex procent av Karolinska Institutets innovationsbolag, medan tio procent sålts ut till multinationella storspelare. 50 procent ägs av små- och medelstora aktiebolag, inklusive forskarnas egna avknoppningsföretag, och bara elva procent ägs direkt av forskarna själva.
- Skulle en stor andel ligga kvar hos forskarna skulle det snarare vara negativt. Tar man ett patent vill man kommersialisera, och det görs förmodligen inte i de fall ägandet ligger kvar hos uppfinnaren utan görs oftast i företagsform, säger Charlotta Dahlborg.
Hon får medhåll av Jennie Ekbeck, vd för Umeå Biotech Incubator, dit Umeå universitetet slussar life science-upptäckter med kommersiell potential. Personalen utvärderar 20-30 idéer per år varav en handfull får vidare hjälp och några få leder till patent.
- Det är lättare vid eventuella affärer att patentskyddet ligger i ett aktiebolag. Om det ligger hos privatpersonen och du har en doktorand som en av uppfinnarna är det mer problematiskt att hantera patenten, säger hon.
För ett par år sedan lade Umeå Biotech Incubator om strategin i rådgivningen till forskarna. Från att ha bett dem patentera sin upptäckt det första de gjorde siktar Jennie Ekbeck numera på att hitta sätt för forskaren att hålla tyst om sina upptäckter och skjuta fram patentprocessen så länge det bara går, i vissa fall i flera år.
- Vi såg att det började kosta mycket pengar att betala årsavgifter för patent. Ofta hade forskarna inte tillräckligt mycket data på fötterna för att kunna få ett starkt patent som attraherar ägarkapital, vilket behövs för att kunna betala årsavgifter. De var tvungna att börja välja bort länder vilket gjorde att patentskyddet blev för svagt, vilket i sin tur gjorde att de inte kunde få in kapital. Det blev något av ett Moment 22, säger Jennie Ekbeck.
Hennes erfarenheter delas av flertalet innovationskontor som Life Science Sweden talat med.
- De nuvarande stödstrukturerna som finns etablerade idag, till exempel innovationskontoren, gör att man kan hantera de här frågorna mer professionellt i dag än för 15 år sedan. Det finns ett tydligare fokus på vad man skall ha patenten till istället för att endast ta ställning till om det går att patentera eller inte, säger Per Mercke, patentrådgivare vid Lund University Innovation Systems.
Samtidigt har medvetenheten ökat om andra strategier än patentering och licensiering för att maximera utfallet av nya forskningsrön även inom life science-fältet, menar Ludde Edgren, enhetschef för Forsknings- och innovationskontoret vid Göteborgs universitet. På senare år har de börjat jobba mer med vad de kallar socialt företagande, där forskaren exempelvis blir deltidsanställd i ett icke-vinstdrivande bolag under universitetets holdingbolag.
- Anta att du kommer på något som inte nödvändigtvis är av medicinsk karaktär men kan minska kostnaderna för sjukvården inom hjärt- och kärlsjukdomar. Det kan vara svårt att driva den förändringsprocessen inom ramen av sin forskartjänst, inte minst på andra sjukhus än sitt eget universitetssjukhus. Och att sälja ut det till ett annat bolag kan vara svårt eftersom du vill få kunskapen som kommer när du tillämpar detta på andra sjukhus tillbaka in i din forskning, säger Ludde Edgren.
Målet är i de fallen inte kommersiellt, utan att resultaten ska komma samhället till nytta samtidigt som forskaren får ny kunskap att arbeta vidare med i sin forskning, uppger Ludde Edgren. Men även när motiven är mer krasst ekonomiska är det inte alltid säkert att ett patent är rätt väg att gå, menar Jennie Ekbeck.
- För läkemedel är det patent som är viktigt, men inom andra fält är know how, personalens kunskap och kompetens minst lika viktigt. Om du utvecklar en produkt som det är lätt att göra varianter på, exempelvis en enklare konsumentprodukt, ger patent ändå inte så mycket skydd. Då kan det vara bättre att istället inte berätta något för att omöjliggöra konkurrens, säger hon.
[tboot_well width="75%"]
Akademiska uppfinnare
En av de få jämförande studierna av patent från svenska universitet är innovationsforskaren Evangelos Bourelos avhandling från 2013 där han matchat samtliga forskare vid svenska lärosäten med patent hos European Patent Office, EPO. Totalt fanns 2218 patent hos EPO där minst en uppfinnare var forskare vid ett svenskt lärosäte.
51 procent av forskarna med patent var professorer
86 procent var män
Medelåldern var 56 år
Flest patent kom från Uppsala universitet, följt av Lunds universitet, KTH och Karolinska Institutet.
[/tboot_well]