Norrmännen storsatsar på life science
Norge ger oss ett perspektiv från ett land som inte är så olikt vårt men som saknar Sveriges traditioner inom life science-området. Ändå storsatsar man, skriver Anna Törner, vd SDS.
Sverige har en lång historia av lyckad läkemedelsutveckling med flera internationellt kända läkemedel där Losec/Nexium är det mest kända exemplet. Men även namn som Xylocain, Healon, Fragmin, Salazopyrin, är exempel på hur ett land med färre invånare än London lyckats ta fram världssuccéer.
Läkemedelsutveckling är komplext. Det tar lång tid, det är dyrt och – framförallt – det kräver ett intimt samarbete mellan högt specialiserade individer och grupper från många olika discipliner. Det fordrar också en tät interaktion med myndigheter, inte minst för att den nya produkten måste tillföra nytta till patienter och betalande myndigheter för att bli godkänd. Det är ett krav som är unikt för vår bransch. Tänk om exempelvis bilindustrin eller underhållningsbranschen levde med detta krav. Hur många nya modeller skulle vi då få se från Peugeot? Vad skulle TV4 fylla tablån med?
Men var skall framtidens läkemedelsutvecklare komma ifrån? Om Sverige ska fortsätta hålla fanan högt måste vi skapa miljöer för kunskapsutbyte och kompetensuppbyggnad. Annars ser vi nu den sista generationen svenskar som varit med på hela resan från idé till miljardintäkter. Åtminstone i ett svenskt bolag. Visst finns det ljuspunkter som Orexo, Medivir och SOBI, men de behöver bli fler. Sverige borde i högre grad satsa på att utveckla kreativa miljöer som stöttar kunskapsutbyte och samarbete. Ett privat initiativ är AstraZenecas BioVentureHub där mindre life science-företag och akademiska grupper kan interagera med de som har kunskap och erfarenhet. Dock, för att få tyngd och långsiktighet, krävs statens medverkan.
I Norge storsatsar man på life science och inkubatorer som Oslo Cancer Cluster, Nansen Neuroscience Network och Oslo Med Tech växer fram. En del av anläggningarna liknar till förväxling bankkvarteren i Canary Warf i London där de Europeiska läkemedelsmyndigheterna har sitt säte. Norrmännen är väl medvetna om att oljan inte varar för evigt och storsatsar på att bygga norsk life science. Ett strategiskt val är att fokusera på onkologi och CNS eftersom man bedömer att det är där möjligheterna är störst. I Sverige finns inte någon liknande strategisk satsning och vi tär på kapitalet förvärvat under fornstora dar. Så varför skall vi jämföra oss med Norge? Det enkla svaret är att det ger oss ett perspektiv från ett land som inte är så olikt vårt men som saknar Sveriges traditioner inom området. Trots det ser man möjligheterna och storsatsar.
För några veckor sedan kablades budskapet ut att Karolinska Institutet Science Park (KISP) fokuserar verksamheten. Som utomstående tolkar jag det som att Stockholms ledande Science park och hem för cirka 90 bolag inom Life Science, i fortsättningen kommer att koncentrera sig på infrastruktur och service. Inkubatoruppgiften avvecklas och KISP förvandlas till hyresvärd. Den för start-ups och små företag så viktiga rollen att skapa en miljö för kunskaps- och idéutbyte upphör. Småbolagen förlorar arenor och möjligheter till dialog med andra småbolag. Det innebär att Stockholm nu saknar en stor life science-park där små företag kan bygga kritisk massa genom att samarbeta med andra specialister. Från och med nu är 1+1 inte 3. Det är 1 och 1.
SDS är ett konsultbolag som satsar på att uppnå kritisk kunskapsmassa. Vi utnyttjar inte bara den kompetens våra anställda har med sig från olika storbolag, utan fortsätter att målmedvetet utveckla den. Vi arbetar systematiskt för att medarbetare med erfarenhet av läkemedelsutveckling och biostatistik från industrin ska dela sina kunskaper med yngre kollegor. Volymen av uppdrag gör att vi hela tiden lär nytt och vi har idag uppnått kritisk kunskapsmassa inom området biostatistik.
Vi drar gärna vårt strå till den svenska stacken genom att dela och utveckla bland annat kunskap om statistik i läkemedelsutveckling. Men det behövs statligt stöd till mer än lokaluthyrning för att vi skall hålla jämna steg med våra nordiska grannar. Annars får vi snart se norska ryggtavlor - inte bara i skidspåret.
Anna Törner, vd SDS