Datainsamling och etik på Läkemedelsriksdagen
Läkemedelsriksdagen bjöd på en rad högintressanta diskussioner och föredrag kring utveckling, etik och innovationer. Life Science Sweden var självklart på plats.
– Jag tror att vi måste börja direkt med pilotstudier på de data vi redan har och prova på några läkemedel och hitta metoderna. Då kan vi visa på nyttan på en sådan uppföljning och det blir enklare för sjukvården att hitta system för att samla data, sade Sofie Gustafsson, hälsoekonom på TLV.
Panelen ställde också vissa förhoppningar till teknikutveckling, som kan underlätta för vårdpersonal att registrera data, något som kräver mycket tid när det görs för hand. Gerd Lärfars, enhetschef på SKL såg möjligheter i målet att patienterna ska äga sina egna journaler i framtiden.
– Då kanske patienterna kan hjälpa oss med uppföljningar av läkemedelsanvändning, sa hon och fick medhåll från andra i panelen.
En intressant diskussionspunkt under dagen rörde prioriteringar inom vården och om vi vågar tala om dem. Elisabeth Wallenius, ordförande för Riksförbundet Sällsynta diagnoser började med att påminna om faktorer som ofta glöms bort när man gör den gängse prioriteringen inom vården, speciellt med tanke på de kroniskt sjuka i hennes förbund.
– Det handlar inte bara om att förlänga livet eller få förhöjd hälsa, utan det kan också handla om att leva i ett annorlundaskap eller ett utanförskap, sade hon. Samtidigt påminde hon om att i akuta situationer är samhället redo att lägga mycket stora resurser för att rädda liv.
Lars Sandman, forskare aktiv vid Prioriteringscentrum i Linköping, tyckte att vi blivit bättre på att prata om prioriteringar de senaste tio åren.
– Förr var det många som inte ville ta i de här frågorna, sade han.
Han fick medhåll av Ingemar Engström, institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet, som menade att vi nu gör prioriteringar mer transparent och tydligt. Han tyckte också att det vore bra med en ny prioriteringsutredning, då den gamla etiska plattformen för vården lades fram redan 1997.
Lars Sandman fyllde i att prioriteringarna av resurser inom vården i slutändan handlar om att ta beslutet om vi ska höja skatter, med allt vad det innebär. Mer resurser gör att vi kan satsa mer på fler behandlingar.
– Men även om vi lägger mer resurser på vården räddar det oss inte från att behöva prioritera mellan olika grupper och olika behandlingar. VI måste alltid välja bort saker, sade han.
Ännu ett intressant ämne för dagen var hur vi bör värdesätta och introducera medicinteknik. Samtidigt som läkemedel genomgår rigorösa kontroller och verifieringar kommer det 50 000 nya medicintekniska produkter om året, varav ungefär 5 000 kan räknas som innovativa. Niklas Hedberg, chefsfarmaceut på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, redogjorde för hur de arbetar med de här frågorna.
– Varannan gång får man höra “Tro inte att ni kan jobba på samma sätt som med läkemedel”, och varannan gång får man höra “Ni måste försöka jobba ungefär som ni gör med läkemedel”. Jag tolkar det som att processerna måste man känna igen, med transparens och förståelse, som vi pratat om här i dag, men att appliceringen måste göras unik, sade han.
I dag har TLV tagit på sig utmaningen med medicintekniken, som Niklas Hedberg uttrycker det. De flesta av de här produkterna upphandlas, men det saknas ett ordnat införande på nationell nivå, vilket riskerar att hämma innovationen och leda till en ojämlik tillgång på tekniken över landet. Dessutom är risken stor att vi får ett ineffektivt utnyttjande av våra skattepengar.
TLV har haft olika uppdrag sedan 2012 att titta på medicintekniska produkter, men samtidigt är det enligt Niklas Hedberg inte realistiskt att myndigheten kan hantera utvärdering av fler än tio produkter per år.
– Men det finns ett behov av ett ordnat införande av medicinteknik, genom en nationell hantering, och där har vi mycket att lära av läkemedelsområdet, sade Niklas Hedberg.
Här kan det bli aktuellt att oftare arbeta med trepartsöverläggningar även på medicintekniksidan.