"Sverige klarar inte tillverkningen - måste ta hjälp utomlands"
Cellterapier står för de allra senaste framstegen inom bioteknik och upptäckterna är baserade på banbrytande vetenskap. Men utvecklingen inom cellterapier ger även upphov till en rad frågor som måste lösas, både vetenskapliga och regulatoriska och inom tillverkning och kommersialisering. Det är få aktörer inom området som har resurser för att lösa dessa frågor själv, varför samarbeten mellan akademi, läkemedels- och bioteknikbolag, sjukvårdssektorn och andra intressenter är viktigt för att påskynda utvecklingen av dessa terapier.
Under eventet Bioscience i Aula Medica på Karolinska institutet berättade Johan Hyllner, Senior director cell and gene therapy Astrazeneca, om utmaningar för aktörer inom cellterapier och om det nationella samarbetet CAMP.
– CAMP är ett Vinnovastött projekt som arbetar i projektform med olika utmaningar för ATMP. Det är ett stort samarbetsprojekt med 29 partners och startade för cirka 1,5 år sedan.
ATMP, avancerade terapier baserade på gener, celler eller vävnader, har stor potential att generera helt nya sätt att behandla sjukdomar. Centre for Advanced Medical Products, CAMP, fokuserar på den vetenskap, teknik och infrastruktur som krävs för att implementera ATMP från laboratorium till klinisk praktik.
– På CAMP knyter man verkligen ihop de olika delarna i Sverige och det som är unikt är att vi har med sjukvården. Jag har varit i Storbritannien och gjort liknande saker och där var inte sjukvården med från början utan kom in långt senare. Nu är både regionerna och sjukhusen med från en tidig fas av projektet och det är mycket klokt. Även SKL är med och är mycket aktiva och nu undersöker vi om även Läkemedelsverket kan bli en del av detta och arbeta ihop med industrin, berättar Johan Hyllner.
Projektet startade i början av 2018, löper till 2023 och stöds av Vinnova med 48 miljoner kronor.
– Syftet är att man inom projektet ska arbeta med utmaningarna som är förknippade med cellterapiutveckling så att patienterna kan få tillgång till de nya medicinerna så snabbt som möjligt.
Utmaningarna är av olika slag men hälsoekonomi och tillverkning är två delar som Johan Hyllner pekar speciellt på.
– Vi måste förutsätta att de tekniska bitarna löser sig och att medicinerna är effektiva, det är en grundförutsättning. Men idag klarar Svergie knappt av tillverkningen av den här typen av nya läkemedel utan vi måste vända oss utomlands då vi inte har fabrikerna. Sverige har några tillverkningsenheter men de klarar inte en kommersiell tillverkning för de har inte kapaciteten som krävs. Ska Sveriges tillverkning flytta utomlands? Det tycker jag är en stor fråga.
Men är det rimligt att ett litet land som Sverige ska klara av alla led?
– Ja, jag tycker inte att vi ska behöva ta landets tillverkning utomlands men vi kan ju börja där och se till så att dessa terapier blir fler och större för då skapas förutsättningar för oss att ha en produktion i Sverige i och med att kostnaderna sjunker.
Förutom att tillverkningen är en trång sektor, hur står sig Sverige?
– Vi har en stark akademi, vi har bra forskning där vi var tidigt ute och vi har ett bra läkemedelsverk. Dessutom är sjukvården med på banan och även kommunerna och regionerna. Alla dessa fördelar har vi Sverige. Men det krävs ekonomiska resurser som vi kanske inte alltid har här, avslutar Johan Hyllner.