2

Bilder

Björn Eriksson ledde sjukvården i Region Stockholms under pandemin 2020. Foto: Samuel Lagercrantz

Av Samuel Lagercrantz den 17 maj 2021 10:45

Det är den 25 mars 2020 och Stockholms hälso- och sjukvårdsdirektör Björn Eriksson har kallat till presskonferens.

– Stormen är här, konstaterar han och syftar på covid-19-pandemin.

Han har redan tidigare liknat covid-19 vid en storm, men den här gången spar han inte på krutet.

– Vi står inför en unik medicinsk utmaning som vi inte har sett någon motsvarighet till i modern tid, säger han.

Det står i skarp kontrast till det budskap som Folkhälsomyndigheten kommunicerar vid samma tidpunkt där det talas om en flack kurva för smittspridningen och som
kan sammanfattas med att folk bör hålla sig lugna.

När vi ses en mulen aprilförmiddag mer än ett år efter att pandemin bröt ut i Sverige har Björn Eriksson nyligen tillträtt som generaldirektör för Läkemedelsverket.

Han suckar när han ser tillbaka på tiden för ett år sedan och säger att det är en erfarenhet han gärna hade varit utan.

Jag ansåg att det inte fanns något som hade kunnat ursäkta om jag inte hade sagt som det var.

I efterhand kan man konstatera att han hade haft rätt. Det var en storm som hade
dragit in.

– Vi hade en explosionsartad smittspridning och det var så många människor som dog eller blev svårt sjuka och behövde intensivvård. Jag ansåg att det inte fanns något som hade kunnat ursäkta om jag inte hade sagt som det var.

På frågan om han tycker att också Folkhälsomyndighetens tjänstemän borde ha varit tydliga med allvaret i situationen svarar han diplomatiskt att han har en förståelse för varför de kommunicerade som de gjorde och betonar att han hade ett gott samarbete både med dem och med Socialstyrelsen.

– Det var lättare för mig att vara explicit eftersom Folkhälsomyndigheten tittade på hela landet, medan mitt fokus var Stockholm där smittspridningen var som störst. Det har funnits nyansskillnader i hur vi har sett på pandemin, men vi har hela tiden haft kontakt och kunnat reda ut dem.

Björn Eriksson beskriver de första månaderna då smittan kom till Sverige som en mardröm. Viruset var oberäkneligt och kurvorna över antalet smittade och döda pekade i slutet av mars förra året rakt uppåt i Stockholm. Som sjukvårdsdirektör var det han som var ansvarig för
hur smittspridningen skulle bekämpas i Sveriges största region.

Vanliga sjukhus omvandlades till epidemisjukhus, planerad vård ställdes in och vissa dagar
togs över 20 stora övergripande beslut för regionen.

– Det som tar 10 år gjorde vi på ett par dagar.

I det café i ett kontorskomplex på Kungsholmen i Stockholm där vi ses är det så gott som tomt. Människor arbetar hemifrån och det märks. Björn Eriksson framhåller att det även gäller de flesta anställda på Läkemedelsverket i Uppsala.

Han har bara hunnit vara generaldirektör där i några veckor och ska snart ha ett
första möte hos Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket
som har sitt kontor i huset. Vaccin mot covid-19 står i fokus för
medierapporteringen denna dag så som övriga och här är Läkemedelsverket, med
ansvar för biverkningsrapporteringen, en nyckelaktör.

Myndigheten ansvarar också för den europeiska utvärderingen av vaccinet
från kinesiska Sinovac och har tidigare varit huvudrapportör i EU för Pfizers/Biontechs
vaccin.

Björn Eriksson är uppvuxen i Gnesta i Sörmland. Föräldrarna var båda lärare, pappan arbetade som rektor på en av skolorna i kommunen.

Efter gymnasiet flyttade Björn till Stockholm och utbildade sig till läkare på Karolinska institutet. Han hade tänkt bli barnläkare, men insåg under utbildningen att det var hjärtsjukdomar han ville arbeta med.

– Kardiologi är spännande. Det går snabbt, det är stora folksjukdomar och så träffar läkaren ofta patienterna under lång tid. Hjärtområdet passade mitt kynne.

Han arbetade som kardiolog i Torsby i Värmland, i Östersund i Jämtland och på
Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

År 2005 fick han frågan om han ville bli medicinsk rådgivare hos Astra
Zeneca. Han lockades av erbjudandet eftersom det svensk-brittiska företaget
höll på att utveckla ett av de första av den nya sortens blodförtunnande preparat,
som gick under varunamnet Exanta.

Björn tackade ja och sa till sig själv att det skulle bli ett kort inhopp.

Hjärtläkemedlet visade lovande resultat och godkändes, men så småningom stod det klart
att det kunde medföra allvarliga leverbiverkningar och efter många överväganden inom företaget drogs det in.

Men Björn Eriksson stannade kvar i fem år inom koncernen. År 2010 hade han
blivit Vice President Medical för Astra Zeneca Norden.

Då tog han ett beslut att återgå till jobbet som hjärtläkare.

Var du inte lockad av att fortsätta inom läkemedelsindustrin?

– Jag har alltid vetat att jag vill jobba inom offentlig sektor. Dessutom ville vi flytta ut på landet och det var ett gemensamt beslut i familjen att göra det, säger han men tillägger att han trivdes bra på Astra Zeneca.

Nu bar det av från Sörmland och närheten till Astra Zeneca i Södertälje till ett hus utanför Östersund och ett jobb på sjukhuset där. Lönenivån var inte densamma
som för ett toppjobb inom läkemedelsindustrin, men Björn hade saknat att träffa
patienter och att jobba tillsammans med andra läkare.

– Det var jättekul att få arbeta kliniskt igen och allt som det innebär. Man får nära arbetskamrater och kollegor och det är ett roligt lagspel.

Flytten norrut innebar också färre resor och mer tid för familjen. Björn, hans fru som är sjukgymnast och deras tre barn är alla förtjusta i skidåkning och de jämtländska fjällen var ytterligare ett plus.

Familjen bosatte sig på en gård utanför Östersund med både hästar och kor.

Men livet som vanlig läkare blev inte långvarigt. Efter två år blev Björn tillfrågad om han ville bli verksamhetschef och bara ett år senare blev han rekryterad till en tjänst som divisionschef på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Nu blev det ständiga resor igen. Hans familj bodde kvar i Jämtland och det blev
slitsamt att veckopendla. Så när Björn blev erbjuden en tjänst som landstingsdirektör i Jämtland tackade han ja. Fast han aktivt sökt sig till ett kliniskt jobb som hjärtläkare
var han nu istället högsta chef för sjukvården i regionen.

– Jämtland är Stockholms motsats. Det är ett glesbygdslän som har svårt att lyckas med tillväxten eftersom befolkningen inte växer. Det var en utmaning att få ekonomin att gå ihop.

Han stannade på posten i tre och ett halvt år. Sen bar det av igen. Nu till uppdraget som förvaltningschef för universitetssjukvården i Skåne och därefter till Stockholm och tjänsten som sjukvårdsdirektör där hans arbete snart kom att präglas av bekämpningen av det då nya
coronaviruset.

Går det att koppla av när man är ansvarig för sjukvården under en pandemi? Björn
Eriksson berättar att han läser mycket – även under hektiska perioder. Till favoritförfattarna
hör Agneta Pleijel och PO Enquist. Klassisk musik står också högt i kurs och P2 står ofta på hos familjen Eriksson.

– Litteratur är en ventil för mig. Jag behöver få fokusera på annat än arbetet ibland. Under det här intensiva året har det varit viktigt för mig att både vara ute i naturen och röra på mig och att läsa. Jag behöver kultur för att få en balans i livet.

Artikeln är en del av vårt tema om Intervju.