Hård kritik i Coronakommissionens nya rapport
Av 
I december i fjol konstaterade kommissionen i sin första rapport att Sveriges strategi för att skydda de äldre mot smittan hade misslyckats. Vid lunchtid på fredagen lämnades den andra delrapporten över till regeringen, och även den innehåller stark kritik.
– Sverige hantering har präglats av senfärdighet, konstaterade kommissionens ordförande Mats Melin vid en pressträff.
De tidiga svenska skyddsinsatser, särskilt våren 2020, bestod nästan uteslutande av allmänna råd och rekommendationer, och de inledande skyddsåtgärderna var inte nog för att stoppa eller ens kraftigt begränsa smittspridningen i landet, enligt rapporten.
En mer utförlig utvärdering av det svenska vägvalet kommer först i slutbetänkandet nästa år, men kritik aviseras.
"Kommissionen kan redan nu konstatera att de svenska åtgärderna under våren 2020 framstår som sena inte bara i förhållande till våra nordiska grannländer utan även – inte
minst utifrån vår nuvarande kunskap – i förhållande till den då rådande smittspridningen i landet", står det i rapporten.
När pandemin slog till blev behovet av skyddsutrustning akut men, skriver kommissionen, "Sveriges beredskapslager hade under flera år monterats ner och var vid utbrottet i princip obefintligt".
Signaler om en förestående kris och akut brist på skyddsutrustning nådde regeringen i månadsskiftet januari-februari, men först den 16 mars kom uppdraget till Socialstyrelsen att säkra tillgången. "De sex veckorna i februari och början av mars framstår därför i kommissionens ögon som förlorad tid för att avhjälpa bristen på skyddsutrustning", skriver kommissionen.
Kommissionens viktigaste slutsatser i övrigt:
+ Det gick för långsamt att bygga upp en tillräckligt stor provtagningskapacitet för att göra effektiv smittspårning möjlig.
+ Sveriges pandemiberedskap var undermålig.
+ Smittskyddslagstiftningen är otillräcklig för att möta en allvarlig pandemi.
+ Hälso- och sjukvården har på kort varsel lyckats ställa om och skala upp vården av covid-19-patienter under pandemin, men det är i stor utsträckning personalens förtjänst. Priset har blivit en extrem belastning för de anställda, och att annan vård har skjutits upp eller ställts in med en stor vårdskuld som konsekvens.
+ Brist på data inom flera områden gör det svårare att både övervaka pandemin när den pågår och att utvärdera den i efterhand.